h1

November till ända

december 2, 2018

Tänker tillbaka på en aktiv novembervecka. Förra helgens förkylning kurerades på ett par dagar, som tur var.

Nya kollegor, högst kompetenta, ansluter till planerade öppna aktiviteter i Gustavsberg i början av nästa år. Ledare och företagsfolk inbjuds till personalstärkande kraftsamlingar; en slags “powerpoints” för ledare.

Ett kundmöte på Bromma flygplats öppnar för nya utmaningar med Photolangage inom patientcentrerad vård ute i landet.

Fredag kvällen bjuds jag med till skön adventskonsert och möter nya och gamla vänner, alla generösa och inbjudande.

God adventstid önskar jag er!

h1

Höst

september 27, 2018

Dagarna blir kalla nu, så den inre livslågan blir viktig för att hålla värmen.

Besök från andra länder överraskar med kortbesök. Minnesfläktar från ungdomens studieår roar oss medan vi travar till fots över gamla stan kullerstenar, då kollektivtrafiken tar paus. Tiden har gått och vi konstaterar att vi gått lite på sidan om allfartvägarna; de, på sitt sätt och jag, på mitt. De berättar om barn och barnbarn. De nya generationerna intar scenerna och helt andra livsval görs. Vi ser på och förundras.

Jag möter afrikanska kollegor vid flyget. Genast sveper de in sig i vinterpälsen som ser ut att vara deras enda plagg i den stora väskan. Den behövs i höstvinden som drar genom Stockholms gator.

Nya utmaningar lockar. Nya gemenskaper formas som kittlar intellekt och sinne. Livet är ett härligt lapptäcke!

Ett sommarminne i form av en textrad dyker upp: Törsten hittar sitt källsprång.

Värme från Astrid

h1

Sjungande män.

mars 16, 2018

I kollektivtrafiken i Stockholm möter jag mest tysta sladdförsedda medresenärer; hörlurebärare, mobil-sudukospelare, facebookbläddrare; var och en i sin egna bubbla.

En dag blir rätt annorlunda, då jag noterar en man på trottoaren som vittjar papperskorgar. Just i den som jag strax passerar hittar han ingenting av värde, men han sjunger godmodigt på en liten melodi och ser harmonisk och avslappnad ut. På eftermiddagen möter jag en välsjungande man i den täta klungan av resenärer som rusar ut vid min tunnelbanestation. Hans sång gör mig varm i hjärta och sinne. Senare samma dag hör jag ytterligare en sjungande mansstämma genom folkbruset. Kanske det är sångare som övar på sina sångnummer? Eller någon som helt enkelt mår bra.

Lite mer uppmärksam närvaro gör mina dagar annorlunda.

Astrid

 

 

h1

Snöstormar möts i tanken

januari 20, 2018

Efter kort besök på Kongos ambassad med en bunt viserade pass i väskan, söker jag mig fram genom en häftig snöstorm på Söder i Stockholm. Jag kisar efter en adress på Skånegatan, där kollegor väntar. Känslan förflyttar mig  till barndomens nästan dagliga kamp i snö mot ansiktet så här års. Fylld av minnets vällust och snöyrans obehag tycks vägen kilometerlång, som då. Jag travar på och glömmer tidvis nuet, tills jag inser, att jag är på fel gata och tänker att jag kommer så sent, att mötet säkert snart är över. Inte alls! Andra var också sena.
Då, i unga år, gick färden över en frusen sjö mot landsvägen, där skolskjutsen, en överfull taxibil, samlade ihop barnen och tog oss till byn med skola, post och handelsbod.

Snön yr och ljuset växer dessa dagar.                                                           Astrid

h1

Kollegor som hänger med.

oktober 17, 2017

Jag är tillbaka från England efter återträff med en inspirerande kollega. Det är bra många år nu sedan vi anordnade ett par skrivarveckor i ett hus i Provence, Di, Caroline och jag. Vi kommer från olika länder: England, Australien, Sverige och lärde känna varandra året innan Frankrike på en grekisk ö. Efter ett par år var vi alla tre publicerade.

Nu möttes Di och jag i hennes engelska bondgårdshus, till prat och berättande från våra respektive livsvägar. Vi tog promenader med hunden och satt timmar framför brasan, som Di’s man höll brinnande. Vi ringde och grattade Caroline, som just lever i efterdyningarna av sin nyss publicerade bok Memory Stones. Munken och vännen Bernard, berest och beläst, kom på besök och dagarna tillsammans blev storartat berikande.

Livets pulsslag i skratt, minnen och allvar kommer kännbart nära och varm gemenskap bidrar till att skingra höstens växande mörker.

Önskar dig också goda pulsslag från Livet.

Astrid

h1

Sommarmosaik

augusti 13, 2017

Medan vackert tunga moln tröstlöst, utan uppehåll, vandrar över himlen, sitter jag med planeringsarbete på min uteplats och ser grannar packa och åka iväg. En dryg vecka tillbringar jag i Schweiz som workshop-ledare på ett ekumeniskt familjeläger. Vi sitter engagerat lyssnande och samtalande i cirkel. Grymma åskväder drar in och skapar naturligt eftertänksam tystnad. På kvällen står fullmånen röd och magnifik över Neuchâtel-sjön.

Sista julihelgen besöker jag en vänfamilj, vars barn jag sett bli tonåringar och dra ut i världen. Sonen söker nu ett utmanande projektjobb och modern och jag går in som rådgivare. Ansökan består av en koncis presentation på ett bestämt antal ord plus en film på två minuter. Vi bidrar med grammatiska synpunkter, avstyr upprepningar och korrigerar språk- och gest-åthävor. Den unge mannen lyssnar och går till sin dator och jobbar hårt i flera omgångar. Hans film blir personlig och “nära”. Vi hejar på för uppdraget.

Vi går ut i skogen med svampkorg. Ivrigt prat fyller eftermiddagen medan korgen förblir tom. Jag upplever trädsus, mossa, bärris och sten  ett skogs-spa. På kvällen lyser månen stor och mäktig över havsviken.

En kollega hämtar upp mig för en arbetsdag kring fred och dialog. Ett kraftfullt och obändigt engagemang!  Freden bor inom oss var och en och vi kan bygga stigar mellan oss i stilla tillit.

Vi möts i vardagsvimlet,

Astrid

h1

Sommar, sommar

juli 5, 2017

Nu är det lugnt i innerstan och även i förortsstäder som min. Lokaltrafiken är gles och i bostadskvarteren lunkar livet på med sommarljud från gräsklippare, lekande barn och byggnationer. Paradisträdet i tomtgränsen har släppt sina blomblad som flygit runt i kast-vindarna. Lupinernas färggranna prakt dekorerar vägkanter och sluttningar. Vi människor smittas och blommar också upp lite extra den här tiden av året.

Projekt tillsammans med andra upptar stora delar av min tid just nu. Jag har flyttat ut arbetsplatsen på min sommarljusa  balkong, vilket ger lite extra energi. Vänner har inbjudit till utflykter och lantställen. Det är välgörande med sällskap någon dag, som stimulerande paus.

Jag besökte en ung familj som permaodlar. De hade internationella bed & breakfast-gäster i tillgängliga rum och i tält på tomten. Vi hamnade i intressant utbyte kring läget och utvecklingen i världen. Det blev för mig en ovanligt givande eftermiddag med samtal över generations- och landgränser. Häromkvällen var jag över på middag till mitt gudbarn. Hon gifter sig om ett par veckor med studentkärleken från utlandsåret i Australien. Världen tränger ihop sig kring oss. Vilken rikedom!

Nya horisonter öppnar sig, världsvitt och personligt, mot en värld som tycks rämna. Där behövs mod, erfarenhet och kraftsamling. Världen är kanske alltid på väg att förändras – kanske förgås – i den form vi vant oss vid. Förändring betyder också att något nytt formar sig och växer fram. Räds inte förgängelsen – bygg nytt!

Jag önskar dig vila och stimulans i lagoma doser.

Vi samlar glädje och livslust för dagar som kommer.
Astrid

 

h1

Läkande

maj 6, 2017

Jag kommer tillbaka från några mångfacetterade dagar i Reykjavik. Dryga två hundra människor från hela världen bjuder på en mosaik av snabbt växlande intryck i ett rörigt vimmel. Djupa frågor vädras i vägskälskorta prat. Samvaron dansar runt i huvud och sinnen, borrar sig ner i mig, i sprickor och hålrum, skrapar upp gamla frågor och river upp nya.

Känslan är vass och uppfriskande.

Innan hemfärden tar jag en promenad till Harpan, Konsert- och Kongresshuset som ligger som en diamant vid vattnet, som en iland-driven iskristall i jätteformat. Inifrån huset se jag ut över en snötäckt horisont där snön tycks rinna ner längs bergskanterna. En lastbåt närmar sig hamnen, där sommarens segelmaster ännu bidar sin tid. En orkester spelar från något öppet utrymme i den generösa byggnaden. En genomgripande lycka fyller mig, lyfter mig, stillar mig.

Upplevelserna av berörande människomöten i mängd och nu denna öppna ljuskatedral överlappar varandra och blir till ett helande nu. Gapen och tomrummen fylls ut och allt får vara som det är.

Önskar dig läkande ögonblick

Astrid

h1

Kort möte

mars 16, 2017

Han står lutad mot botten av en uppdragen fiskebåt, en i raden av hundratalet träbåtar, alla färggrannt dekorerade. Han kan vara runt 15 år ooch ser allvarsam ut, ja, till och med lite bekymrad. Han bläddrar förstrött i ett engelskt lärobokshäfte alltmedan han kisande tittar ut över den bländande havstranden där full aktivitet pågår med fångst och skötsel av båtarna.

Jag närmar mig försiktigt med en något trevande fråga. Vi pratar lite… Jo, han lär sig engelska i skolan. Jag frågar, vad han drömmer om att göra, och inser, medan jag ställer den, att frågan kommer från min värld och säkert är fullständigt obegriplig för honom.

Han funderar länge och tittar sammanbitet framför sig. Först hittar han inget svar, men frågan tycks fördjupa hans tankar. Jag tittar med ömhet på den unge mannen med sin skolbok på denna enormt stimmiga arbetsplats, där alla är upptagna med att snabbt ta hand om tonvis med fisk. Efter en bra stund, säger han tveklöst med tårfylld blick: “Jag ska hjälpa min mamma.”

“Du kommer säkert att kunna göra det”, svarar jag, utan att tänka på vad jag menar..

Jag känner vördnad inför det enkla mötet.Vi tittar på varann till avsked.

Vi går åt var sitt håll. Jag är varm och förundrad över att ha fått beröras så stilla under några korta minuter denna ytterst brokiga afrikanska fiskehamn.

Snart är det vårdagjämning och ljuset växer här hemma.

Astrid

h1

Stress, musik och minnen

februari 6, 2017

Hänger på låset på resebyrån för att få en biljett för en sen anmälan till vår Afrikaresa. Personal finns på plats och biljett finns till rimligt pris, trots web-sidans skrämselpris.

Kommer ut på gatan, lättad, och kan tänka klart igen, nu när orosmolnet försvunnit. Hötorgshallen öppnar om en kvart, så jag slinker in på Heymarket, hotellet, som tidigare var Pub-varuhuset. och sätter mig i lobbyn. En man kommer och tar plats vid pianot. Oj, spelar man för frukostgästerna? Nej, han plockar bort fronten på pianot bit för bit. Det är en pianostämmare! Jag sitter kvar en stund och känner på affärspulsen.  Tänker också, att jag inte upplevt att få se och höra en pianostämmare jobba. Utanför, på torget har marknadsstånden precis öppnat och de dignar av blommor och frukt.

Jag sjunker in i värmen och minnen dyker upp från en resa i Indien, där vi gäster fick lyssna på en mycket skicklig violinist varje frukost. Hotellägaren hade lagt märke till en skönspelande blind man i stadens gathörn och anställde honom som frukostmusiker. Ett barn ledde honom hit varje morgon och det var en stilig och värdig man.

Jag tappar bort mig i mina tankar medan pianostämmaren arbetar sig upp mot allt ljusare toner som snart, för mig, är ohörbart höga. Detta blev, oväntat, en trevlig start på dagen.

Nu är Hötorgshallen öppen och jag kan handla det jag behöver och åka hem och packa för min helgresa.

Önskar dig lite vintervila,

Astrid