Dela liv

Ofta upplever jag att vi som har hus och hem och det vi behöver materiellt ändå är flyktingar i våra inre. Hemtrevnaden och den helande stillheten fattas oss. Det finns en Yoga-studio och ett apotek i varje kvarter som kommersiella ”tankställen”  i den ensamvandring vi irrar runt i med våra ansikten ständigt skymda bakom en skärm och öronen igenpluggade. ”Nuet och häret” tycks vara fiende nummer ett.

För någon dag sedan satt vi, ett femtontal personer, i ring och samtalade kring drömmar och viktigheter i livet. Det var en läkande dag på många plan. Gemenskap och skratt gav värme och näring.

Igår möttes vi på en enkel restaurang efter jobbet. I pizza-måltiden fick alla plats och utrymme. Minstingen i barnstol stal nog mest uppmärksamhet, som sig bör. Och vi alla hann ses och  småprata om vardagen och det som gläder oss.

Vi behöver ta tid att klippa med tekniken en stund, vara tillsammans och dela liv.

Annons