h1

Minnen som återbruk

februari 25, 2019

Jag åker buss i dryga sex timmar genom Sverige en februaridag. Vårljuset bländar ovant, och jag kan pröva mina nya solglasögon som jag faktiskt lagt ner i väskan. Ömsom står naturen naken med gapande vattensamlingar som i inbjudande väntan – ömsom är den fint nystädad med ett välordnat snötäcke över den gråbruna marken.

Timmarna går och sinnena vilar. Tankar flyter omkring som jagande rovfåglar och möter  djupliggande minnen, maffiga idéer och projekt som ligger halvfärdiga eller övergivna. De bearbetas en stund och får ligga kvar, kanske i något ny skepnad.

Människor, platser och situation dyker upp, triggade av vägskyltarnas namn på bekanta orter.

Minnen är en typ av återvinning, ett återbruk och kanske en väg till förlåtande och försoning.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: