I kollektivtrafiken i Stockholm möter jag mest tysta sladdförsedda medresenärer; hörlurebärare, mobil-sudukospelare, facebookbläddrare; var och en i sin egna bubbla.
En dag blir rätt annorlunda, då jag noterar en man på trottoaren som vittjar papperskorgar. Just i den som jag strax passerar hittar han ingenting av värde, men han sjunger godmodigt på en liten melodi och ser harmonisk och avslappnad ut. På eftermiddagen möter jag en välsjungande man i den täta klungan av resenärer som rusar ut vid min tunnelbanestation. Hans sång gör mig varm i hjärta och sinne. Senare samma dag hör jag ytterligare en sjungande mansstämma genom folkbruset. Kanske det är sångare som övar på sina sångnummer? Eller någon som helt enkelt mår bra.
Lite mer uppmärksam närvaro gör mina dagar annorlunda.
Astrid
astridstahlberg 