Efter kort besök på Kongos ambassad med en bunt viserade pass i väskan, söker jag mig fram genom en häftig snöstorm på Söder i Stockholm. Jag kisar efter en adress på Skånegatan, där kollegor väntar. Känslan förflyttar mig till barndomens nästan dagliga kamp i snö mot ansiktet så här års. Fylld av minnets vällust och snöyrans obehag tycks vägen kilometerlång, som då. Jag travar på och glömmer tidvis nuet, tills jag inser, att jag är på fel gata och tänker att jag kommer så sent, att mötet säkert snart är över. Inte alls! Andra var också sena.
Då, i unga år, gick färden över en frusen sjö mot landsvägen, där skolskjutsen, en överfull taxibil, samlade ihop barnen och tog oss till byn med skola, post och handelsbod.
Snön yr och ljuset växer dessa dagar. Astrid
astridstahlberg 