Kort möte

Han står lutad mot botten av en uppdragen fiskebåt, en i raden av hundratalet träbåtar, alla färggrannt dekorerade. Han kan vara runt 15 år ooch ser allvarsam ut, ja, till och med lite bekymrad. Han bläddrar förstrött i ett engelskt lärobokshäfte alltmedan han kisande tittar ut över den bländande havstranden där full aktivitet pågår med fångst och skötsel av båtarna.

Jag närmar mig försiktigt med en något trevande fråga. Vi pratar lite… Jo, han lär sig engelska i skolan. Jag frågar, vad han drömmer om att göra, och inser, medan jag ställer den, att frågan kommer från min värld och säkert är fullständigt obegriplig för honom.

Han funderar länge och tittar sammanbitet framför sig. Först hittar han inget svar, men frågan tycks fördjupa hans tankar. Jag tittar med ömhet på den unge mannen med sin skolbok på denna enormt stimmiga arbetsplats, där alla är upptagna med att snabbt ta hand om tonvis med fisk. Efter en bra stund, säger han tveklöst med tårfylld blick: “Jag ska hjälpa min mamma.”

“Du kommer säkert att kunna göra det”, svarar jag, utan att tänka på vad jag menar..

Jag känner vördnad inför det enkla mötet.Vi tittar på varann till avsked.

Vi går åt var sitt håll. Jag är varm och förundrad över att ha fått beröras så stilla under några korta minuter denna ytterst brokiga afrikanska fiskehamn.

Snart är det vårdagjämning och ljuset växer här hemma.

Astrid

Annons