Stress, musik och minnen

Hänger på låset på resebyrån för att få en biljett för en sen anmälan till vår Afrikaresa. Personal finns på plats och biljett finns till rimligt pris, trots web-sidans skrämselpris.

Kommer ut på gatan, lättad, och kan tänka klart igen, nu när orosmolnet försvunnit. Hötorgshallen öppnar om en kvart, så jag slinker in på Heymarket, hotellet, som tidigare var Pub-varuhuset. och sätter mig i lobbyn. En man kommer och tar plats vid pianot. Oj, spelar man för frukostgästerna? Nej, han plockar bort fronten på pianot bit för bit. Det är en pianostämmare! Jag sitter kvar en stund och känner på affärspulsen.  Tänker också, att jag inte upplevt att få se och höra en pianostämmare jobba. Utanför, på torget har marknadsstånden precis öppnat och de dignar av blommor och frukt.

Jag sjunker in i värmen och minnen dyker upp från en resa i Indien, där vi gäster fick lyssna på en mycket skicklig violinist varje frukost. Hotellägaren hade lagt märke till en skönspelande blind man i stadens gathörn och anställde honom som frukostmusiker. Ett barn ledde honom hit varje morgon och det var en stilig och värdig man.

Jag tappar bort mig i mina tankar medan pianostämmaren arbetar sig upp mot allt ljusare toner som snart, för mig, är ohörbart höga. Detta blev, oväntat, en trevlig start på dagen.

Nu är Hötorgshallen öppen och jag kan handla det jag behöver och åka hem och packa för min helgresa.

Önskar dig lite vintervila,

Astrid

Annons