Världen tränger sig på

Jag har upplevt en period av oväntad turbulens.

Ett afrikabesök blir försenat på ett omskakande sätt och utlysta program får ställas in i sista stund. Maman Yaba sitter fast i passkontroll-zonen på Paris flygplats. Där finns hotell med helpension för kvarhållna, där hon får ta in medan myndigheternas kvarnar mal. Folkvandring i stort och stängning av lägret i Calais skärper upp misstänksamhet och nervositet.

Vad hade hänt? Telefonsamtal och mail går fram och tillbaka i kortfattad panik och jag skickar bekräftande kopior av inbjudningsdokument. Datum för återresan har missuppfattats och en hel rad kontroller tar vid. Maman Yaba hinner till barnbarnets bröllopsdag, vilket är ett viktigt skäl till europaresan. En dryg vecka senare har vi lagt nytt program och många livliga möten planeras. Snön vräker ner, som på beställning, för den som aldrig travat runt i snö och is. Upplevelseguiden i mig jublar! Vantar, mössa, halsduk, skor och halkskydd får jag söka fram.

Vänner och Yabas tidigare arbetskamrater bjuder till. Konstutställning, middagar, tågresor, programkvällar och konsert i Uppsala med utsikt över slottet och domkyrkan med vacker solnedgångshimmel som bakgrund. Arbetsdagar och möten avlöser varandra.

Dagen efter avskedet på Arlanda, är jag åter på flygplatsen för att ta mig till släktingar i Västerbotten. Där är dagsprogrammen uppgjorda, så jag kan bara hänga med. Umgänget är lättsamt med minnen och skratt, fika, prat och lärandelekar med barnen. Isgatorna är livsfarliga. 

Nu är jag tillbaka till Stockholmlivet. Ljusslingan är uppmonterad på verandan och adventslugnet infinner sig.

Varm advent

Astrid

Annons