Varma söndagkvällar

Jag kommer från en söndagskvällsmässa och är fylld av värme. För att befästa lugnet och inte uppslukas av stadstrafik och slentrian, sätter jag mig med en juice på en lugn servering, som jag passerar. Kyparen tittar på mig, och frågar hur veckan varit. Lite överraskad över vänligheten svarar jag: ” Jo, bra, tack” och lägger till – kanske lite avogt : ”och i morgon börjar en ny vecka.” Jag är kvar i ett kort tillbakaperspektiv, men visst – en vecka har det varit.

Jag sätter mig med mitt skrivblock och tar in de mjuka tonerna från högtalarna. Jag söker formulera ord för dagen som snart är till ända.

Efter en stund kommer kyparen förbi och tänder stearinljuset som står på bordet. Ett minne dyker upp från en annan söndag kväll på en servering i en afrikansk hamnstad, där jag slinter in, också för att skriva ner dagens händelser. När jag precis, den gången, fått ner de första raderna, blir allt svart omkring mig. En sekundsnabb rädsla sköljer genom min kropp, innan jag inser var jag befinner mig. Här är strömavbrott vanliga, nära nog dagliga, Hjärnan hinner ifatt och allt är normalt.

Jag dröjer kvar i det täta tropikmörkret och tar in den exotiska känslan. Efter en stund kommer ägaren med ett tänt stearinljus till mitt bord. Ljuset ger inte mina bortskämda västerländska ögon tillräcklig syn för att fortsätta att skriva, men den mänskliga omtanken i gesten värmer och lyser upp min kväll. Det är gott.

Jag sitter kvar en stund och söker mig sedan tillbaka genom den becksvarta natten med hjälp av min svagt lysande ficklampa.

Och här går jag ut i Stockholmstrafiken och söker mig hemåt.

Värme och ljus önskar jag dig

Astrid

Annons