Sinnet är stillat. En lågmäld musik tonar ur högtalare. En och annan person passerar. Vid ett bord bredvid oss sitter en ung man med sin dator i knät, koncentrerat stirrande in i skärmen. I ventilerna på båda sidor ”vandrar” trädkronor förbi, tidvis nästan i promenadtakt.
Jag är på dygnsutflykt på vatten, på havet mellan Finland och moderjorden. I sällskap med en kollega har jag valt en utvecklingsdag i ett avskilt allmänrum, långt från kontor, storstadsbuller och tillgänglighet. Poesiböcker ligger uppslagna framför oss, ritblock och färgpennor. Djupheter dyker upp från nuet och från tidigare perioder i våra liv. Sammanhang blir till, nya insikter kommer krypande och helar, fyller upp tomrum som uppstått i tider av ordlöshet och ängslan. Samtalen löper eftertänksamt och båda suger vi på ögonblicken. Vi tar tid och smakar på den andres sakta formulerade ord.
Enorma rökpuffar gömmer regelbundet ansiktet på den skäggprydde mannen inne i rökrummet över gången. Röster av andras samtal, några toner från barmusikanten och barns gråt, allt detta blir en trygg bakgrund till våra långsamma reflexioner.
Snart är vi hemma till storstadens fartfyllda rusningstid.
Dygnets samvaro har byggt många broar mellan oss – en bristvara i vår trängda vardag.
Carpe diem, säger vi ofta. Ta hand om dig!
Astrid
astridstahlberg 