h1

Stadsbilder

maj 30, 2016

Grymt kyligt regn, stötvis kraftigt, möter denna morgon. Med drypande paraply, hjälpligt hopfälld, ålar jag mig in i tunnelbanegången och hittar ett tomt säte. Jag sätter mig, pustar ut och släpper spänningarna i ansiktet. ”Hej!”, hör jag. Mitt emot mig sitter en bekant från gårdagens internationella festkväll. Vi faller in i trevligt samtal och växlar språk mitt i. Kvinnan bredvid mig utbrister: ”Jag önskar att jag hade lärt mig språk i skolan. Det låter så vackert!” Samtalsgruppen växer. Mannen mitt emot henne lyser upp och deltar mest genom att le och nicka. När min bekante vän stiger av, vinkar ytterligare en person från gårdagens middag ute på perrongen, när han lämnar tunnelbanevagnen.

Storstadens trängsel är ofta skriande tom, men så plötsligt korsas flera vägar i en ögonblickspunkt – som i ett stjärnfall! Det anonyma vimlet blir vibrerande livfullt.

Samtalet med kvinnan bredvid mig fortsätter till jag stiger av vid förortsstationen, promenerar genom ett vårligt skogsområde och kommer fram till den lummiga ätbara trädgården, där mina vänner bor. Parets yngling, dryga året, deltar charmigt i vårt samtal genom att forma ord, le och skratta högljutt och smittande, som bara barn kan. Det känns som om han -lite retsamt och skälmskt – härmar oss.

En kopp te, kalorisprängda hemgjorda chokladbollar och gott prat ger närvarokraft under knappa två timmar, innan vi skiljs åt och lovar att snart ses igen.

Önskar dig goda möten.

Astrid

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: