Archive for maj, 2016

h1

Stadsbilder

maj 30, 2016

Grymt kyligt regn, stötvis kraftigt, möter denna morgon. Med drypande paraply, hjälpligt hopfälld, ålar jag mig in i tunnelbanegången och hittar ett tomt säte. Jag sätter mig, pustar ut och släpper spänningarna i ansiktet. ”Hej!”, hör jag. Mitt emot mig sitter en bekant från gårdagens internationella festkväll. Vi faller in i trevligt samtal och växlar språk mitt i. Kvinnan bredvid mig utbrister: ”Jag önskar att jag hade lärt mig språk i skolan. Det låter så vackert!” Samtalsgruppen växer. Mannen mitt emot henne lyser upp och deltar mest genom att le och nicka. När min bekante vän stiger av, vinkar ytterligare en person från gårdagens middag ute på perrongen, när han lämnar tunnelbanevagnen.

Storstadens trängsel är ofta skriande tom, men så plötsligt korsas flera vägar i en ögonblickspunkt – som i ett stjärnfall! Det anonyma vimlet blir vibrerande livfullt.

Samtalet med kvinnan bredvid mig fortsätter till jag stiger av vid förortsstationen, promenerar genom ett vårligt skogsområde och kommer fram till den lummiga ätbara trädgården, där mina vänner bor. Parets yngling, dryga året, deltar charmigt i vårt samtal genom att forma ord, le och skratta högljutt och smittande, som bara barn kan. Det känns som om han -lite retsamt och skälmskt – härmar oss.

En kopp te, kalorisprängda hemgjorda chokladbollar och gott prat ger närvarokraft under knappa två timmar, innan vi skiljs åt och lovar att snart ses igen.

Önskar dig goda möten.

Astrid

Annonser
h1

Dagsfärska ord

maj 10, 2016

Nu har jag äntligen hittat en ny anteckningsbok för mina dagliga texter. Det är viktigt att hitta en som är lagom och trivsam i format och känsla. Den ska vara lätt att ha med sig i handväskan och ha helvita sidor, utan hjälplinjer.

Jag har upptäckt hur dagarna får en annan vikt, när några dagsfärska ord handgripligt präntas ner på ett pappersark. En obekant person övernattade här tillsammans med en kollega och hon frammanade i mig lusten och löftet att skriva. 

En dagsbild…

När jag slår upp ögonen på morgonen räcks mig en redan noggrant förberedd knippe varp och jag har en bit väv att skapa. Dagarnas innehåll är trasorna eller trådarna som jag väver in. Med jämna mellanrum slår bommen till efter skyttelvarven. Ingenting går att ändra eller göra ogjort.

Ibland är färgerna bleka och grådaskiga. Kvalitén på det invävda är periodvis klandervärd och urdålig. Vissa dagar blir färgerna klarare och djupare. Idag låg en trötthet över mig, men detta till trots, fick jag förmedla viktiga kontakter i en orolig situation. Konstruktiva mötesplatser kom till.

Det är gått att få dela goda dagar med andra. 

Vårvärme från Astrid