Vinddrag från världen får gärna passera min dag. Jag blir olustigt otålig när luften står still omkring mig.
En god dag innehåller möten, utbildning att planera, resor att arrangera, texter att skriva – kanske bara ett protokoll! Något gott och nära människomöte – kanske helt oplanerat – får gärna ramla in. Att spontant, mitt i stegen, växla en menande blick, ett leende, eller några ord med en främling kan lysa upp min dag mer än jag anar. Efteråt kommer ögonblicket tillbaka och ger näring åt själsdjupen och en extra sälta åt dagen. Mer kan jag inte önska mig.
Idag var det stiltje, kanske en nödvändig vilopaus!?
I förrgår gav ett årsmöte, i en kulturellt gränsöverskridande verksamhet, utblick över klotet. Igår skapades spontant glada samtal bland kollegor och allmänhet. Ett barn ritade ett rosaglittrande hjärta med strålar åt alla håll. Mitt i hjärtat stod det ”Kärlek”. När vi satte upp bilden, tittade barnet mig stint i ögonen och förklarade: ”Kärlek är det viktigaste i livet”. Hon visste att ”Vuxna förstår ingenting av sig själva och det är tröttsamt för oss barn att alltid behöva förklara allting för dem.” (citat ur Lille Prinsen)
I morse föll några snöflingor över modiga trupper av snödroppar som trängdes på grannens gräsmatta. Och buketten av påskliljor, videkvistar och tulpaner doftar vårsött och vänskapligt på mitt bord.
Virvlande vårtankar från Astrid
astridstahlberg 