I främmande land

Vi förhandlar med Abdu utanför lägenhetshotellet på semesterorten, och är snart överens om priset för 2 timmars utflykt.

Abdu kör oss genom stadskärnan och vidare ut i boendekvarteren  med plåtskjul, lekande barn i klungor, män i samtal under träd, vackra kvinnor med stora bördor. Vi får gå till fots en bra bit för gatorna är oframkomliga med bil.

Först kommer vi till ett oansenligt litet museum. Chauffören berättar och visar oss runt och vi kommer ut på en stig. Vi tänker att vi får väl gå en bra bit och beundrar träd och natur, då Abdu plötsligt säger: ” Be careful”. Då ser vi krokodilerna som ligger på marken. En hasar sig fram i en vändande rörelse mot oss. De är grå som jorden och svåra att upptäcka och ligger helt nära, stilla, sovande, en del med öppna gap.

Mannen som är ansvarig för krokodilparken berättar med kärleksfullt engagemang om sina djur. Krokodilen är ett heligt djur för deras folk och parken har funnits här i 500 år, säger han.

Med djurskötaren bredvid oss vågar vi klappa på krokodilens tjocka pansaryta, vilket känns som att vidröra en grov trädstam. Han föreslår att jag ska röra vid foten och ta handen på undersidan. Det känns mer levande, men grymt främmande; mjukt, kallt och läskigt. Krokodilen ligger orörlig och tycks inte alls märka min ansträngda smekning.

Nästa dag tar Abdu med oss till en lokal aktivitetsplats av enkelt slag vid floden. Efter att ha fått del av en stor portion, för oss, overklig kunskap om ostronskal, snäckor och baubabträd, föreslår byborna att vi ska besöka restaurangen.

Männen visar oss vägen som inte alls är självklar. Vi tar oss över en del av flodsystemet på en otrolig, bohemiskt hoplappad bro. Vi stapplar uppför ett par skraltiga avsatser i ett öppna byggnadsverk och sätter oss vid ett bord. En dam kommer och serverar oss. Ett par apor (typ Pippi Långstrumps Herr Nilsson) leker livfullt och springer över plåttaket så det skälver i byggnaden, kastar sig genom restaurangen, viner genom huset och hoppar ut i malgroveträdens grenar. Gång på gång! En rastafari-kille sjunger för oss med dimmig röst till hemmagjorda instrument nerifrån trappavsatsen.

Varma vinterhälsningar från Astrid

Annons