God trötthet

God trötthet

Äntligen ensam, efter sommarbesök mer än en månad i sträck. Släkt, vänner och bekanta har avlöst varanda i en strid ström.

Tröttheten hjälper mig att sortera bort oväsentligheter. Jag vet att snart orkar jag ta tag i de arbetsuppgifter som väntar. Just nu tillåter jag mig att sitta och stirra framför mig i långa stunder. Jag plockar upp djupheter, tunga samtal som mognat till kraftkorn, samtal som öppnat ny livsinsikt. Inuti mig väljer jag vägar jag aldrig tagit förut; prövar okänd mark. En del småords vassa eggar ligger kvar och gräver sig ner i sinnets mylla och luckrar upp till förvandling.

Hösten börjar tugga i sig kvällarnas sommarljus, litet i taget, och kvällen har hunnit bli natt. Minnen av vackra vyer, skratt, fågelsång, pladder och prat, rester av ovanliga dagar trängs i mig, ömsom I hårda nystan, ömsom I färggranna kaskader av intensitet.

Vilken lycka att få bli trött till tomhet, att få bli använd i enkelhet, att få känna trötthetens välsignande nakenhet. Sommarminnena vajar som vimplar i sensommarens smygande allvar.

Nu när datorn fungerar igen efter tre veckors avbrott, kan jag känna glädjen att skriva och sända ut från den mini-antenn som min blogg utgör. Bron mellan sommaren och hösten är en hållbar bro, där det är gott att stanna upp en stund, se bakåt och drömma framåt.

God sensommar önskar jag dig

Astrid

Annons