Vinddrag

Det knappa dagsljuset och blött snöoväder håller mig inne i eftertänksamhet under förmiddagen.

Jag tänker på alla vänner som ”tittar in” via elektronik eller mobil – ja, den här tiden av året också med gammeldags brev genom dörrinkastet. Deras hälsningar ger stimulans av olika slag och värmer upp min insida. De putsar också fram de många fasetterna på min kristallyta och håller mitt sinne alert.

Journalisten/författaren, Caroline, med sin parisiska horisont genomborrar skarpt min lilla svenska hörna av tillvaron med en koncis kommentar och jag tystnar och får tänka till/tänka om. Hennes mail ger mig alltid förvånande nya aspekter och tvingar mig ut i nya tankebanor.

Gudbarnet, nyårsförlovad, nyss hemkommet från Australien, planerar gemensamt liv tillsammans med den unge mannen – här eller där. Vilket perspektiv! När hon sitter vid mitt matbord och vi pratar, snurrar min tankevärld i nya cirklar. Minnen från min ungdoms utflykter på klotet känns nära igen. Nyttigt och bra!

En vän, en Livstidskompis sedan snart 40 år, gick ur tiden för en månad sedan. Hans täta, inträngande synpunkter har tystnat och hans plats i mitt inre, ekar tomt.

Kollegan från Lappland, Lena, med slädhundar bakom huset och vildmarken som viloplats, besöker ibland mitt storstadsliv, mest via telefonsamtal. Hon berättar att hon tar en tur med hundarna och dansar fram genom den tidiga natten över snö som gnistrar vilt i mötet med månsken, norrsken och stjärnhimmel. Minnen och längtan väcks i mig som ger mig en stunds säregen vila.

En ung afrikan sitter här en stund och berättar om sin familj, sin kommunanställning i en mellanstor svensk stad och om sina odlingar i hemlandet. Jag vill så gärna besöka hans marker och byggnationer. Tillsammans skapar vi ett tillfälle framöver.

Allt detta blir färggranna mosaiker. Det skapar ett vinddrag som får mina portar att blåsa upp, stå och slå, trasas sönder…. Jag lever i ett ständigt korsdrag.
Jag blir utmanad och indragen i livslevande dagar.

Ljus vintertid önskar jag dig
Astrid

Annons