Sommaren var späckad med sommar. Kvällarna var ljumma. Åskan gick hårt och ofta. Regnet föll sällan och väl våldsamt när det väl kom. Släktingar i olika generationer kom på besök och vi reste bort tillsammans till önskade turistmål. Där var trångt och långa köer, för många andra hade valt samma sevärdheter som vi.
Det blev ofta mat med många vid bordet, men också sommarsallad på tumanhand med vänner på restaurangterasser. Allt i lite loj takt med vila i kroppen och avslappnat prat.
I tidig sommar besökte jag vänner i ett grönt och trivsamt Berlin. Jätteparkerna erbjöd gratis musikfestivaler och staden känns generös och öppen. Rester av muren som delade staden vid min ungdomsvisit där bor kvar som texter i trottoarstenarna.
Den ekumeniska familjeveckan i Schweiz blev blöt och kall, medan retfulla SMS ramlade in från familj och kollegor i Sverige om den trettiogradiga värmen.
Nu doftar luften av mogen sädesåker. Under helgen åt jag söta, alldeles för tunna morötter, direkt uppdragna ur jorden. Gott! Vinbären jag plockade omvandlades genast till efterrättspaj.
Sommarminnena är kvar och värmer länge än – in i höstmörkrets kulenhet, hoppas jag. Och planering för höstens arbetsdagar rullar så smått igång. Det påträngande uppdraget är frid och fred i smått som stort! Hur kan jag bidra?
Astrid
astridstahlberg 