2014 fyller 9 dagar.

Det känns lite trögt att få igång sig och verksamhet efter de många helgerna. Förutom lugnt blir det också lite hattigt,när  a l l a  är lediga samtidigt.

En kollega har sökt mig och jag ringer tillbaka för tredje gången idag. Inget svar nu heller! Jo, visserligen, ett svar, men inte det jag vill höra. Landets automatiska svar när abonnenten inte kan nås är: “Telefonen ni har ringt är antingen avstängd eller onåbar.” Jag lägger på.

Jag slår numret till en gudbarnsfamilj. Ett av barnen svarar koncist och tydligt sitt för- och efternamn. När hon hör vem det är, säger hon: “Hej Astrid”, så intensivt och närvarande som bara barn kan.  Vi småpratar lite innan en förälder får luren. Jag omsluts av värme och blir tårögd av längtan att sitta till bords vid middagen i deras familj. Det är skönt bökigt och stökigt, men också levande trivsamt. De har alla återgått till vardagen med rutinerna kring skolgång och arbetstider. Det var vad jag ville veta.

En kollega kommer förbi och pratar ett par timmar under eftermiddagen. Hon hade vägarna förbi. Det blir en oplanerad gemenskap kring en fruktsallad – rester från gårdagens bjudmiddag – med genomlysande insikter kring pedagogik, premiärfilmer, livsfilosofi och människoöden nära och långt borta. När hon går är startsträckan avklarad och jag är redo att arbeta ett tag och planera veckan som kommer.

I morgon kommer en kollega för planering i ett längre perspektiv, Jag är redo!

Ha en god start, du också, hälsar

Astrid

Annons