Andra världar

Det är min tur att checka in och jag ser en pistol ligga på bagagevågen. En polisman har glidit in från sidan, ja, trängt sig före mig. Personalen är i full färd med att hjälpa honom att checka in. Handbojor låses och vägs också in. De båda arbetsverktygen får var sin bagagetag. Den är lätt att fästa på handfängslet, lite pilligare att få fast på pistolen.

Det blir min tur med traditionell turistväska. Jag går igenom alla kontroller och kommer ut i utgångsgaten, tar en kopp expresso vid den lilla disken och kommer iväg med flyget i tid.

På kvällen går jag till en ny restaurang i närheten av mitt boende i Pointe Noire.  En skylt ”Öppen restaurang” möter mig vid ingången. Jag är första gästen och restaurangägaren upplyser mig om att han öppnar om en kvart, men jag är välkommen…. Jag beställer en fruktsallad och tar upp mitt skrivblock. Efter en dryg timme är jag fortfarande enda gästen.

I ett nu blir allt becksvart. Strömmen går. Ägaren kommer med ett stearinljus till mitt bord. Vi kommer i samspråk som européer lätt gör här i Afrika. Han berättar att han under många år arbetat här i Kongo inom oljeindustrin och efter några år hemma i Italien valt att återvända. Tillsammans med en kompis öppnade han restaurangen Les Jumeaux för ett halvår sedan.

Jag äter långsamt och skriver lite intryck och reflexioner efter de två veckorna som guide/tolk med en grupp svenskar. Stearinljuset stillar mina sinnen efter tiden med ansvar, stim och kringflackande med gruppen.

Jag betalar, hittar ficklampan i väskan och travar tillbaka i den djupa sanden som täcker stans trottoarer. Folk sitter kvar och pratar i mörkret på uteserveringen som jag passerar. Elavbrott hör till vardagen, så allt är som vanligt i stan.

På mitt boende har elgeneratorn satts igång. Den bullrar, spottar sotrök och ger ljus.

Varma tankar

Astrid

 

Annons