h1

Läkande lunch

augusti 23, 2013

Jag har utsatt mig för torka en tid. Jag känner mig hopskrumpen som en torr och tom kotte som nött bort de flesta fröflikarna mot asfalten och nu trampas ner i jorden som en hundlort.

Idag har jag besökt en kollega i en stilla lantmiljö med mossbelupna stenblock, höga trädstammar, torr skogsmark fylld med barr och – tomma kottar! Kattorna låg stilla hopkurade. Fåglarna pickade i sig de utlagda fröna. Ekorren sprang upp och ner i trädstammarna. Den mjuka stigen till utedasset var som en ojämn trappa med avsatser av sten och trädrötter så jag fick noga mäta stegen och hålla balansen.

Vi åt grönsaker och fisk på stormönstrade tallrikar från förr. Vi satt på en liten förstukvist till veranda framför ingången till den lilla trästugan. Lunch och kaffe med kaka tog hela eftermiddagen och pratet flödade. Solen glittrade på vattnet bakom träden och ljudet från det lilla lokaltåget bortom viken ruskade om stillheten nu och då. Samtalen klunkade långsamt fram på tillvarons osynliga breddgrader, där livskällorna bevattnar.

Jag är tacksam och åter i balans för dagar som kommer. Tillsammans är gott!

Värme från Astrid

One comment

  1. du har som alltid rätt…tillsammans är vi starka



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: