Vila vid havet

Trutar, måsar och andra sjöfåglar fyller havsviken med högljutt skrän. De tunga spolformade kropparna bärs gracilt av vingarnas rörelser genom luften omkring mig. Tallar, granar och lövträd står höga och skyddande. Marken är mjuk av mossa, gräs, ljung och blåbärsris. Gul ängskovall lyser envist bland grönskan och gräsens stolta silverax vippar behagfullt i havsbrisen.

Mjukspolade klippor fångar havsvågorna. Himlen speglar sig i klippskrevornas vattensamlingar där  vegetationen ännu inte fyllt ut mellanrummen.

Stundtals blir det helt tyst och stillheten blir nästan förlamande. Jag blir del av alltet. Jag intar min plats, formar in mig i stillheten.

Nästa dag.

Himlen är grå. Jag kommer ut på den smala terrassen mot havet med min frukostskål i famnen.En andfamilj blir skrämd och lämnar skyndsamt strandklippan. Med sina korta varningsljud lockar andmamman ungarna med sig och de simmar iväg.

Det är helt lugnt på fågelskäret. De tunga regnskurarna verkar tysta de ständigt skränande debatterna som annars ständigt pågår där. Tunga regndroppar börjar falla. Efter kaffet konstaterar jag att regnet dragit åt annat håll. Himlen ser ljusare ut över viken och fågellivet drar igång på hög ljudnivå, liksom för att ta igen den förlorade samvaron.

Vinden tilltar. Kluckandet mot klipporna ökar i styrka och rytm. Snart blir ljuden till ett plaskande som något dämpar fågelskriken. Skogens sus lägger sig till orkestern och jag sjunker in i musiken i denna enorma konsertsal.

Astrid

Annons