Archive for juni, 2012

h1

Midsommartid

juni 25, 2012

Kommer tillbaka från en vecka på den solvarma Rivieran. Jag känner mig utvilad och kraftfylld efter kravlöst flanerande bland trottoarserveringar, trånga medeltidsgränder, sandstränder och klosterträdgårdar. Promenaden upp till en gammal borg på en högplatå, liksom lunch under plataner i en liten by, var vilsamma upplevelser.

Några vänner guldkantade och stimulerade dagarna med diskussioner, utbyte, skratt och gemenskap. Vid hemkomsten väntade färskpotatis, sill, mygg och jordgubbstårta runt ett trädgårdsbord i den svala midsommarkvällen. Dagen efter drabbades jag bryskt och hemtamt av doften från naturens friska grönska efter ett kraftigt åskregn. Minnena från semestern och Sydeuropas gatusorl får snabbt ge vika för vardagens vanligheter. Sommaren är här.

Trevlig sommar med vila och nyfikna upplevelser

Astrid

h1

Mellan hägg och syren

juni 9, 2012

Häromdagen lyssnade på hur en svensk försökte förklara uttrycket mellan hägg och syren för en person från Australien. Det blev mycket ordrika förklaringar. Historien om skomakaren med skylten på dörren om semesterstängt mellan hägg och syren berättades på hackig engelska för den oförstående gästen. Han log förvirrat,  nickade och förstod naturligtvis ingenting.

Hägg och syren är en tidsperiod att uppleva, inte något att förklara.

När jag upplever den beska doften av blommande hägg dröjer det bara någon dag innan syrendoftens ljuva sötma dyker upp. Då framkallas barndomsminnen hos mig. Jag förflyttas till syrenhäcken och syrenbersån mot skogsranden och dungen av vita- och blåblommande buskar vid husets södervägg; till lek, skratt och sorglöst barnaspring

I år har grönskan och vårblomningen tagit tid på sig. Svala dagar och kalla nätter har gett oss en lång vårtid. Trots detta har jag känslan av att allt går mig förbi. Villkoren är alltid desamma, att allt sker på en endaste gång i ett flyende nu. Det finns inget: det ena efter det andra i lagom portioner, även om jag vill, vill, VILL att det ska vara så. Jag vill hinna med. Min strupe ropar ut i naturens kraftfulla explosion: ”Vänta på mig!”

Jag känner mig oförmögen att ta in vårens obeskrivliga livskraft. Men jag är inbjuden att vila i den, förundras och öppna mina sinnen. Kanske det är ett träningspass så gott som något annat.

Läkande vila i försommaren önskar jag dig!

Astrid