Vi sitter i en trädgård i det nyckfulla vårvädret. Yllekoftan är nära tillhands. Runt kaffebordet pratar ivrigt en grupp yrkeskvinnor som på olika sätt trampat upp märkbara stigar i de pedagogiska markerna mellan de akademiska öarna.
De är människonära pedagoger som haft modet att röra sig i gränder och törnsnår och därmed vunnit erfarenhet och klokskap utanför doktorsgrader och diplom. Desillusionen hotar oss ibland men engagemanget är bärkraftigare ändå./
Ett riktigt livslevande vykort kröp in i mitt brevinkast häromdagen. Det var en hälsning från en vän på vinterviste i Tailand. ”Skickar dig lite värme till våren som verkar tveka” var de välfunna välkomna orden.
Vänskap är en stor gåva./
En recension av min bok LIV I SIKTE, säger: …”boken är tankeväckande, spännande, roande och okuvligt optimistisk”
Denna okuvliga optimism får mig att tålmodigt vänta på solvärmen. VI gör tiden i väntrummet så meningsfullt vi bara kan.
Astrid
astridstahlberg 