h1

Vinterveckor

december 7, 2018

Vinterveckorna har puls. Nya stickspår öppnar sig. Samarbete erbjuds här och intressen väcks där. Dialog över mångahanda hinder är möjliga och jag prövar mig fram med tassande steg. Nyfikenhet och mod är dörröppnare. Murar av problem kan läggas ner och bli broar, stabila och hållbara. Ja, kanske de till och med kan bli dansbanor.

Decemberdagarana ger oss anledning att själva tända ljus, att agera och inte vänta och kräva av andra. Ljusfest mitt i vintern! Kan det vara bättre? Låt oss mötas i det ljus vi själva tänder tillsammans.

Tänd ett ljus!

Annonser
h1

November till ända

december 2, 2018

Tänker tillbaka på en aktiv novembervecka. Förra helgens förkylning kurerades på ett par dagar, som tur var.

Nya kollegor, högst kompetenta, ansluter till planerade öppna aktiviteter i Gustavsberg i början av nästa år. Ledare och företagsfolk inbjuds till personalstärkande kraftsamlingar; en slags “powerpoints” för ledare.

Ett kundmöte på Bromma flygplats öppnar för nya utmaningar med Photolangage inom patientcentrerad vård ute i landet.

Fredag kvällen bjuds jag med till skön adventskonsert och möter nya och gamla vänner, alla generösa och inbjudande.

God adventstid önskar jag er!

h1

Höst

september 27, 2018

Dagarna blir kalla nu, så den inre livslågan blir viktig för att hålla värmen.

Besök från andra länder överraskar med kortbesök. Minnesfläktar från ungdomens studieår roar oss medan vi travar till fots över gamla stan kullerstenar, då kollektivtrafiken tar paus. Tiden har gått och vi konstaterar att vi gått lite på sidan om allfartvägarna; de, på sitt sätt och jag, på mitt. De berättar om barn och barnbarn. De nya generationerna intar scenerna och helt andra livsval görs. Vi ser på och förundras.

Jag möter afrikanska kollegor vid flyget. Genast sveper de in sig i vinterpälsen som ser ut att vara deras enda plagg i den stora väskan. Den behövs i höstvinden som drar genom Stockholms gator.

Nya utmaningar lockar. Nya gemenskaper formas som kittlar intellekt och sinne. Livet är ett härligt lapptäcke!

Ett sommarminne i form av en textrad dyker upp: Törsten hittar sitt källsprång.

Värme från Astrid

h1

Sjungande män.

mars 16, 2018

I kollektivtrafiken i Stockholm möter jag mest tysta sladdförsedda medresenärer; hörlurebärare, mobil-sudukospelare, facebookbläddrare; var och en i sin egna bubbla.

En dag blir rätt annorlunda, då jag noterar en man på trottoaren som vittjar papperskorgar. Just i den som jag strax passerar hittar han ingenting av värde, men han sjunger godmodigt på en liten melodi och ser harmonisk och avslappnad ut. På eftermiddagen möter jag en välsjungande man i den täta klungan av resenärer som rusar ut vid min tunnelbanestation. Hans sång gör mig varm i hjärta och sinne. Senare samma dag hör jag ytterligare en sjungande mansstämma genom folkbruset. Kanske det är sångare som övar på sina sångnummer? Eller någon som helt enkelt mår bra.

Lite mer uppmärksam närvaro gör mina dagar annorlunda.

Astrid

 

 

h1

Snöstormar möts i tanken

januari 20, 2018

Efter kort besök på Kongos ambassad med en bunt viserade pass i väskan, söker jag mig fram genom en häftig snöstorm på Söder i Stockholm. Jag kisar efter en adress på Skånegatan, där kollegor väntar. Känslan förflyttar mig  till barndomens nästan dagliga kamp i snö mot ansiktet så här års. Fylld av minnets vällust och snöyrans obehag tycks vägen kilometerlång, som då. Jag travar på och glömmer tidvis nuet, tills jag inser, att jag är på fel gata och tänker att jag kommer så sent, att mötet säkert snart är över. Inte alls! Andra var också sena.
Då, i unga år, gick färden över en frusen sjö mot landsvägen, där skolskjutsen, en överfull taxibil, samlade ihop barnen och tog oss till byn med skola, post och handelsbod.

Snön yr och ljuset växer dessa dagar.                                                           Astrid

h1

Kollegor som hänger med.

oktober 17, 2017

Jag är tillbaka från England efter återträff med en inspirerande kollega. Det är bra många år nu sedan vi anordnade ett par skrivarveckor i ett hus i Provence, Di, Caroline och jag. Vi kommer från olika länder: England, Australien, Sverige och lärde känna varandra året innan Frankrike på en grekisk ö. Efter ett par år var vi alla tre publicerade.

Nu möttes Di och jag i hennes engelska bondgårdshus, till prat och berättande från våra respektive livsvägar. Vi tog promenader med hunden och satt timmar framför brasan, som Di’s man höll brinnande. Vi ringde och grattade Caroline, som just lever i efterdyningarna av sin nyss publicerade bok Memory Stones. Munken och vännen Bernard, berest och beläst, kom på besök och dagarna tillsammans blev storartat berikande.

Livets pulsslag i skratt, minnen och allvar kommer kännbart nära och varm gemenskap bidrar till att skingra höstens växande mörker.

Önskar dig också goda pulsslag från Livet.

Astrid

h1

Sommarmosaik

augusti 13, 2017

Medan vackert tunga moln tröstlöst, utan uppehåll, vandrar över himlen, sitter jag med planeringsarbete på min uteplats och ser grannar packa och åka iväg. En dryg vecka tillbringar jag i Schweiz som workshop-ledare på ett ekumeniskt familjeläger. Vi sitter engagerat lyssnande och samtalande i cirkel. Grymma åskväder drar in och skapar naturligt eftertänksam tystnad. På kvällen står fullmånen röd och magnifik över Neuchâtel-sjön.

Sista julihelgen besöker jag en vänfamilj, vars barn jag sett bli tonåringar och dra ut i världen. Sonen söker nu ett utmanande projektjobb och modern och jag går in som rådgivare. Ansökan består av en koncis presentation på ett bestämt antal ord plus en film på två minuter. Vi bidrar med grammatiska synpunkter, avstyr upprepningar och korrigerar språk- och gest-åthävor. Den unge mannen lyssnar och går till sin dator och jobbar hårt i flera omgångar. Hans film blir personlig och “nära”. Vi hejar på för uppdraget.

Vi går ut i skogen med svampkorg. Ivrigt prat fyller eftermiddagen medan korgen förblir tom. Jag upplever trädsus, mossa, bärris och sten  ett skogs-spa. På kvällen lyser månen stor och mäktig över havsviken.

En kollega hämtar upp mig för en arbetsdag kring fred och dialog. Ett kraftfullt och obändigt engagemang!  Freden bor inom oss var och en och vi kan bygga stigar mellan oss i stilla tillit.

Vi möts i vardagsvimlet,

Astrid